Att vara mentor innebär att lyssna noga och dela med sig

Vi klickar helt enkelt

Mikael Still är en 65-årig båtkonstruktör, Hankenekonom, företagare, styrelseproffs, make, far och farfar. Mikael var även Årets Hankenalumn 2018.

Förhållandet mellan mentor och adept är naturligtvis olika varje gång. Faktorer som spelar in är adeptens bakgrund, ålder, intressen och karaktär. Ett bestående och grundläggande element är att mentorn alltid bör vara mer erfaren och på så sätt har kapacitet att hjälpa den mindre erfarna adepten.

I år är jag mentor för min 14:e adepte, tro det eller ej. Den första gången jag tog mig an ett personligt mentorskap var 1997-98 – före det nuvarande programmet ens hade kört igång 2004. Det här är också mitt andra år som gruppmentor för fyra internationella deltagare i Hanken business lead-programmet för immigranter med examen. Jag har dessutom redan tidigare föreläst för internationella studeranden och på så sätt förberett dem för den finska arbetsmarknaden.

I mentorskapsprogrammet för magisterstuderanden har en av de mest tillfredsställande relationerna varit den nuvarande med Silas. Vi klickar helt enkelt.  Våra samtal har en global räckvidd och vi gillar båda att ha något av ett helikopterperspektiv.

Silas har lite mer livserfarenhet än mina andra adepter har haft. Vi är båda intresserade av hållbarhet, av att utveckla företagsstrategier och arbeta fram en kristallklar vision av vad ett visst företag går ut på. Han är mycket för de japanska lean tankegångarna. 

Vi brinner båda för att hjälpa andra och bidra till samhället. Silas flyttade till Finland från Kenya för tio år sedan. Han har levt i Finland, studerat i Finland och försörjt sig i Finland under tio år. Samtidigt har han hela tiden skickat hem pengar från sin lön som städare. Varje gång han besöker Kenya tar han med sig gåvor till släktingar och vänner. 

Silas och jag har bara träffas en gång ansikte mot ansikte. Samtalsämnena väljs alltid av adepten och de följande tio gångerna har vi kommunicerat online på ett mycket strukturerat, produktivt sätt. Vissa adepter är till karaktären mer strukturerade än andra och har därmed även större utbyte av träffarna.

Det är meningen att mötena ska vara i en timme, men de tenderar att dra ut på tiden och två timmar går snabbt…Jag erkänner villigt att vi någon gång talar om allt annat än det överenskomna samtalsämnet. Det här hände senast i fredags då vi skulle fokusera på projekt och projektbaserade affärsmodeller. De informella samtalen är också viktiga.

Något alla de internationella adepterna har fört på tal under årens lopp är hur svårt det är att få fast anställning i Finland. Om vi då inte talar om mycket simpla, lågstatusjobb såsom att städa. Därför gör jag en hel del coaching om CV:n och arbetsintervjuer, men en svåröverkomlig tröskel utgörs av språket. De här förutfattade meningarna mot internationella förmågor gör mig mycket, mycket ledsen. Å andra sidan, är Silas ytterst intresserad av att återbörda något till hemlandet och starta upp affärer i Kenya. Det här är ytterligare en dimension av våra samtal.

Jag har inga nya, världsomvälvande svar att ge mina adepter. Men jag kan lyssna och lyhördhet är en viktig egenskap om en mentor vill förstå innebörden i vad den andra personen egentligen försöker säga. Det är kanske något jag är bra på? Det där med att lyssna till adepterna på deras egna villkor och tala med dem på ett sätt som hjälper dem att reda ut sina tankar? När det kommer till kritan handlar mentorskap ju inte om att erbjuda lösningar utan om att hjälpa adepterna att hitta lösningarna själva.

Förtroende är naturligtvis helt centralt. Att saker som tas upp i mentorskapsprogrammet stannar inom programmet är väsentligt och gäller självklart båda parterna.

Tid är en faktor för alla Hankenalumner. Mitt uppdrag tar kanske 12-16 timmar i anspråk årligen om träffarna varar ca 1,5-2 timmar per gång. Det är inte så mycket. 
 

Mikael inspirerar mig

Silas Mwangi är en 34-årig ingenjör och Hankenekonom. Hans inriktning och intressen är internationella sammanhang, miljö, hållbar samhällsutveckling och att erbjuda möjligheter för människor. För närvarande jobbar han som ingenjör vid Wärtsilä.

Jag stod i beråd att avsluta mina magisterstudier här på Hanken när jag ansökte om en ny mentor. De gav mig Mikael Still. Vilken fantastisk typ! Jag vet inte hur jag skulle kunna beskriva honom. Han liknar ingen jag träffat tidigare och ju mer vi samtalar, desto mer har vi gemensamt.

Han är verkligen framgångsrik och jag hoppas att jag skall ha haft alla de där titlarna också när jag har nått hans ålder. Jag känner att våra livsbanor liknar varandra, att jag följer i hans fotspår eller speglar honom. När han var ung beslöt han sig för att flytta till England. Han kände inte till någon, åkte iväg och återvände senare till Finland.

Jag är en ambitiös, ung citykille från Nairobi. Jag studerade telekommunikation i Kenya och beslöt mig för att studera vidare på högre nivå utomlands. Därhemma gick jag länge omkring med två saker i fickan; en Sony Ericsson telefon och en papperslapp, där det stod: ”2010 flyttar jag till Finland”. Det här var två år före Nokiakraschen och Finland verkade som rena drömlandet. När jag läste om Finland på nätet trodde jag att texterna var påhitt som lockar till klick. I mina vildaste fantasier kunde jag inte tänka mig att min önskan skulle bli sann.

Men det gjorde den! En kombination av hårt arbete och tur ledde till att jag valdes av ambassaden bland många andra sökanden. Jag hade inte ens ett pass när jag fick veta att jag antagits till yrkeshögskolan Vaasan ammattikorkeakoulus program i telekommunikation och hade aldrig satt foten utanför Kenya. Men på något mirakulöst sätt lyckades jag hosta upp pengar för den internationella försäkringen och också de 6 000 euro som behövdes för visumet. I Finland har jag sedan aldrig gett upp trots att jag har varit tvungen att arbeta med städjobb och det första studieprogrammet drogs in mitt i när Nokia kraschade.

2016 flyttade jag över till ett kandidatprogram för ingenjörer med miljöfokus vid Novia och blev mäkta imponerad av de svenskspråkiga sammanhangen. Det var ett ganska lätt val att sedan gå vidare till ett masterprogram vid Hanken. Och det var nu som jag träffade min första mentor, Stefan Nygård. Stefan var då vicepresident vid Wärtsilä och jobbade på energiprojekt i Afrika och Mellanöstern. Jag lärde mig i synnerhet mycket via hans expertis om SPV-företag för särskilda ändamål. Han visste allt! Han hjälpte mig bli trainee vid Wärtsilä i Helsingfors, där jag fick jobba och lära mig sida vid sida med de bästa strategerna och operativa experterna på management-nivå. 

Nu under mitt sista studier har min andra mentor Mikael och jag en stor utmaning; konversationen flödar så lätt att vi har svårt att hålla oss till agendan. För det är självklart för mig att jag alltid har förberett mig noga med en skriftlig agenda om mål, processer och sådant. 

Min största dröm är att lyckas koppla samman mina affärsintressen i Kenya och Finland. Jag hoppas att jag kan omvandla vår lantgård till en modern agribusiness och på så sätt hjälpa många kenyaner få ett lättare liv. Mikael har en stor expertis om affärsmodeller, strategier i finansvärlden och organisationer. Genom att utmana mig med SWOT-analyser och olika modeller som jag ska analysera puffar Mikael mig att tänka och förverkliga min dröm. 

Så, vad gör en mentor till en bra mentor? Förmågan att skapa ett förtroendefullt förhållande, det är klart. En bra mentor är också villig att använda värdefull ledig tid och investera den i adepten. Jag har svårt att tänka mig att en “mtu mkubwa” i mitt hemland (swahili för “en viktig person”) tar sig tid för en “liten” människa som jag. Det är så imponerande!

Mikael skänker mig sina resurser och låter mig fråga honom om allt man kan tänka sig. Han ser till att jag verkligen fixar en ny träff om vi måste omboka tiden och att jag slutför det vi har kommit överens om. Ja, och detta är verkligen viktigt: mentorskapet handlar inte om ett rent affärsförhållande utan om att han kan relatera till mig som en människa. Han är äkta, ärlig och icke-fördömande.

Han låter mig vara öppen, skryter inte med sina egna bedrifter och berättar öppet om sina misslyckanden. Han kanske säger: ”Det här har jag aldrig hört förr, intressant, berätta mera!” Sedan berättar jag, känner mig värdefull och kanske till och med som om jag kunde lära honom något. Och jag inser att vi alla kan lära av varandra och känner något obeskrivligt fint – det är lite som ett Bruce Lee ögonblick!

Fakta i korthet

• Första programmet 2004
  • 2019-2020: 47 par
    • Helsingfors: 38
    • Vasa: 9
  • 2020-2021: 66 par
    • Helsingfors: 51
    • Vasa: 15
• Program både i Helsingfors och Vasa
• Mentorerna är Hankenalumner
• Ansökningstid för mentorer maj-aug/sept (studenter ansöker på våren)
• Adepterna är studenter som är på slutrakan (och alumner maximalt 5 år efter att de utexaminerats)  
• Gemensamma träffar (skilda för Vasa och Helsingfors):  
  • Programmet inleds med kick-off i september/oktober
  • Ett gemensamt möte i december/januari 
  • Avslutande sammankomst (middag och diplomceremoni) i maj  
• Mentorn och adepten träffas ca en gång i månaden  
• Mer info: hanken.fi/becomeamentor Opens in new window (hanken.fi/blimentor Opens in new window )

En bra mentor 

• är redo att dela hens erfarenheter, expertis, tid och kontakter 
• har en utvecklad social intelligens och goda kommunikationsfärdigheter 
• är en bra lyssnare och inspirerar adepten med ärlig, konstruktiv feedback
• bidrar med ett objektivt perspektiv så att adeptens kapacitet för reflektion och självanalys utvecklas 

Text: Nina Winquist (intervjun gjordes på engelska, översättningen är skribentens)
Foto: Linus Lindholm