Hanken Finance Day: en grundligare titt på faktorinvesteringar
Efter 2008 års finanskris bad norska statens pensionsfond – världens största statliga fond – professorerna Ang, Goetzmann och Schaefe att utvärdera fondens aktiva förvaltning. Det var i denna rapport de tre akademikerna först lanserade tanken som kom att gå under namnet ”faktorinvestering”.
Traditionellt sett delas investeringsportföljer upp per sektor och/eller land, och de kombinerar värdepapper eller obligationer med olika riskviktningar för att säkerställa diversifiering. Vid faktorinvestering tittar vi på portföljförvaltningen ur ett annat perspektiv: istället för att strukturera portföljen utifrån sektor eller land byggs den kring vissa marknadsavvikelser, också kända som riskfaktorer.
- Faktorinvestering innebär att vi samlar värdepapper utifrån deras exponering för fördefinierade egenskaper, vilket skiljer sig stort från hur vi arbetat tidigare, säger Marie Brière, Head of Investor Research Center på Amundi och affilierad professor på Dauphine-universitetet i Paris.
- Från ett paradigm som huvudsakligen handlade om allokering över viktade marknadsvärdesindex, går vi mot ett paradigm där vi bör fördela mellan dynamiskt ombalanserade faktorer.
- Faktorer är mycket bra i spektrat med hög risk och hög avkastning, medan sektorer dominerar när det gäller låg risk, låg avkastning. Faktorer levererar inte heller lika bra i kriser, säger hon.
- Så att diversifiera en portfölj med både faktorer och sektorer är helt klart ett bra sätt att allokera.
Alla riskfaktorer måste ständigt utvärderas och ombalanseras, och Briére säger att en av nyckelfrågorna är att förstå om transaktionskostnaderna kan hanteras.
- Våra beräkningar, som bygger på en exceptionell databas med institutionella investerares affärer, visar att faktorerna storlek, värde, lönsamhet och investering enkelt klarar av transaktionskostnaderna. Momentumfaktorn kan emellertid inbegripa höga handelskostnader för stora portföljer.
Konkurrerande prissättningsmodeller
I dag använder ett antal av världens största fonder faktormodellering i delar av sin tillgångsallokering. Intresset för ämnet har också exploderat i den akademiska världen, både för att identifiera nya marknadsavvikelser och för att skapa nya multifaktormodeller som förklarar dem.
Paulo Maio, professor i finansiell ekonomi på Hanken, hänvisar till arbetet som Kewei Hou, Chen Xue och Lu Zhang har gjort i ämnesområdet. De tre forskarna identifierade 158 betydande avvikelser på den amerikanska marknaden och delade upp dem i sex huvudsakliga kategorier. De skapade också en prissättningsmodell med fyra faktorer, som senare utökades med ytterligare en faktor i samarbete med Haitao Mo.
Gruppens arbete konkurrerar med multifaktormodellerna hos Fama och French, som föreslagit att den traditionella CAPM-modellen (Capital Asset Pricing Model) ska utökas med upp till sex riskfaktorer.
- Enligt flera av mina studier är det empiriska resultatet med Hous, Xues och Zhangs modell bättre än Fama-/French-modellen, säger professor Maio.
- Den verkar också stämma bättre överens med Ross Arbitrage Pricing Theory än de andra modellerna som föreslås i literaturen.
- När den implementeras på rätt sätt handlar faktorinvestering mer om skräddarsydda investeringsprodukter än om kommodifierade produkter, säger Maio.
- I detta avseende är den bättre lämpad för sofistikerade, stora och långsiktiga investerare.
Ett nytt ramverk för faktorinvestering
Men fungerar faktorinvestering på en marknad där både aktier och obligationer går dåligt samtidigt? Detta är frågan som Kari Vatanen, Chief Investment Officer på Veritas Pension, försökte besvara.
- Det finns två typer av riskfaktorer som driver avkastning för viktiga tillgångsklasser: makroekonomiska riskfaktorer och strategitypsfaktorer, säger Vatanen.
- Vi har skapat ett ramverk för att klassificera tillgångstypsfaktorer i enlighet med deras natur och riskegenskaper.
I Vatanens studie samlades realtidsdata in från sju internationella investeringsbanker för att konstruera de vanligaste alternativa riskfaktorstrategierna. Med dessa data kunde 28 strategier över fem olika tillgångsklasser identifieras. Vatanen har delat upp dessa strategier i tre riskkategorier: grundläggande, beteendebaserad och strukturell.
Klicka här för att se seminariet.
Text: Andrew Flowers