Hände på Hanken för 70 år sedan

Slitna gamla kassadiskar och skåp som inköptes när Hanken 1915 flyttade in vid Sjömansgatan langades i går in genom den glänsande glasentrén till högskolans nya hem i Tölö – en talande kontrast: Största delen av byggnaden är överraskande tidigt inflyttningsklar, men var få pengar till inredning, till bibliotek och aula?

Hanken håller verkligen på med inflyttning redan nu, fast originalplanerna gick ut på flyttning nästa augusti. Byggarbetet har gått fint undan, så här långt. Föreläsningsterminen slutar i dag och tentamensperioden tar vid den 8 december och pågår till den 20, tentamina skall redan försiggå i de två våningar av nybygget som är någotsånär färdiga.

Vederhäftig interiör

En hastig rundvandring i nya Hanken gör ett mycket gott intryck. Det är en sober och genomtänkt miljö, med många detaljer som är avsedda att göra arbetet effektivare och behagligare, men inga detaljer som är avsedda att med sökta estetiska medel imponera på en besökare. Man märker att anslagen utnyttjats med sparsamhet, med en sund eftertanke.

Av all den mässing och uppsjö av ädla träslag, som vi vant oss att se i byggnader som helt eller delvis bekostats av publika medel, finns här ingenting. Men Johansson-Papes finurliga armatur i korridorerna ger full estetisk utdelning, och Ottelins enkla pulpeter är slammerfria och bekväma, och för det att väggarnas ytbehandling är billigast möjlig har man inte försummat att av hänsyn till elevernas ögon specialtona de väggar som skall omge de ”svarta tavlorna” – vilka av psykologiska hänsyn mestadels inte alls blir svarta utan varmt bruna och lugnt gröna.

Biblioteket i källaren

Nu när byggnadsplanket försvunnit kan man se att de två höga byggnadskropparna förenas av en lägre, med åskgrå täljstensfasad. Den flygel som vätter mot finska handelshögskolan skall rymma: i bottenvåningen studentkårens lokaliteter och studentrestaurangen, i andra våningen administrationsrum och tre auditorier, i den tredje auditorier samt den företagsekonomiska forskningsinstitutionen, i den fjärde de samhällsvetenskapliga, nationalekonomiska och geografiska institutionerna, och i femte våningen lärarrummen.

Också en rättsvetenskaplig inrättning får egna lokaliteter. I källarvåningen återfinns studenternas kapphall och det ännu helt ofärdiga biblioteket, vars placering alltså är rätt ovanlig.

I flygeln längs Runebergsgatan inryms i översta våningen ett studenthem för hankeiter, resten är uthyrd dels till staden, dels till den svenska medborgarhögskolan.

Ser staten till att verket slutförs?

Också aulans placering är ovanlig – dess starkt sluttande golv kryper från gatunivån en god bit ner i underjorden. Dess tak stöttas ej av pelare utan ”hänger” i en yttre valvkonstruktion, och ovanför aulan ryms auditorium maximum, som tyvärr verkar ganska mörkt. I stället är den för de båda stora salarna gemensamma höga foajén ljus och luftig så det förslår.

Hela denna flygel är ännu långtifrån färdig. Överhuvudtaget förstår man att högskolan till en början kommer att få arbeta under mycket bristfälliga förhållanden. Större delen av den lösa inredningen har av brist på medel hittills inte ens kunnat beställas. Det beror nu främst på staten om det skall bli möjligt att, som man hoppats, få bygget helt klart till nästa sommar.

Hanken tackar Stiftelsens ombudsman Paul Taimitarha som donerat originalexemplaret av Hufvudstadsbladet från 5.12.1952.