SIHTI-människorättsutredning: Fungerande metod för årliga företagsgranskningar finns

Det här är ett av de viktigaste resultaten i den färska utredningen av tillståndet för mänskliga rättigheter bland finländska företag, SIHTI, vars resultat nyligen publicerats. Undersökningen, som var den första av sitt slag, genomfördes i 2020 av Hanken, FIANT Consulting Oy, 3bility Consulting och Människorättscentret som ett projekt under statsrådets gemensamma utrednings- och forskningsverksamhet.

Se projektets slutseminarium som hölls online tisdagen den 26 januari här

- Vi använde en metodologi utarbetad av Corporate Human Rights Benchmark, som utgår ifrån så kallade kärnindikatorer för FN:s grundläggande principer för mänskliga rättigheter. Analysen baserar sig på offentligt material. Vår slutsats var att den här analysmetoden skulle lämpa sig väl i Finland för återkommande årliga granskningar, säger Hankens forskare Nikodemus Solitander, som varit ansvarig projektledare.

I utredningen, där sammanlagt finländska 78 företag deltog, testade man bland en mindre grupp företag också en mer invecklad, sektorspecifik analysmetod. I den ingick bland annat intervjuer och betydligt flera indikatorer.

- Vill man gå in för kontinuerlig uppföljning av företagens människorättsåtgärder är det möjligt att den här metoden är för tungrodd. Den är mer lämpad för stora multinationella företag, säger Solitander.

Offentlig kritik motiverar till åtgärder

Trycket på att liknande utredningar borde göras kontinuerligt kommer från många olika håll: människorättsorganisationer, offentliga institutioner i länder som förbundit sig att följa FN:s människorättsmålsättningar och allt oftare också från representanter för investerare. Företagen har i allmänhet inte heller något emot att de utvärderas, säger Solitander.

- Många företag tycker om numeriska utvärderingar. De sparras av att kunna jämföra sig med andra företag inom samma bransch och göra allt bättre ifrån sig.

Av utredningen kan man också dra slutsatsen att offentlig kritik får företagen att reagera. Det är nämligen den finländska skogssektorn som historiskt fått möta skarp kritik från civilsamhället som utmärker sig i utredningen med de bästa resultaten.

- De har fått genomgå en hård mangel under åren och utvecklat invecklade rapporteringssystem där de använder sig av samma diskurs som kritikerna inom området använder sig av: FN:s människorättsdiskurs.

Det som förvånar Solitander något är att ICT-sektorns resultat i utredningen är så svaga som de är.

- Delvis kan det ha att göra med att bland annat integritetsfrågor som ICT-företagen har starkt på sin agenda inte uppfattas som människorättsfrågor och därför inte rapporteras som människorättsåtgärder. Men det är inte den enda förklaringen. Det här är klart en sektor som vaknat till sent på det här området.

Ni har i rapporten framhävt att finländska företag inte enbart bör arbeta med människorättsfrågor i länder där det är välkänt att lagstiftningen på området är svag, utan att de också bör fästa uppmärksamhet vid människorättsfrågor i verksamheten i Finland. Varför?

- Det är inget val då FN:s principer är universella. Men det är samtidigt viktigt att understryka att man inte enbart ska rapportera om problemen, utan också om styrkorna. Å andra sidan finns det branscher där det också finns människorättsproblem i Finland, och det är särskilt grupper som annars också är i en svag position som lider mest av dem. Som exempel kan nämnas säsongsarbetare inom jordbruket, svaga arbetsförhållanden inom städbranschen och vissa företags attityder mot personer som identifierar sig som transgender.

SIHTI-rapporten kan läsas här