Hankendagen 2020: Framtid och framgång – ledarskap i en disruptiv tid
En av huvudtalarna var ledarskapscoachen Jesper Ek, som gav sitt tal direktsänt från Stockholm. Hans framgångsrecept är att fokusera på människorna snarare än på det ekonomiska resultatet.
– När jag fick mitt första chefsjobb märkte jag till min förvåning att mina medarbetare levde upp varje fredag och kom deppiga tillbaka till jobbet på måndag morgon. Jag frågade andra chefer om de hade märkt av samma fenomen och alla kände igen det.
För Jesper Ek var detta en gåta som han ville få svar på. Han hittade undersökningar som bekräftade att det råder en utbredd brist på engagemang på arbetsplatserna. I Västeuropa räknar man med att 10 procent av arbetsstyrkan är engagerade i sina jobb, cirka 70 procent är oengagerade och cirka 20 procent är aktivt oengagerade, enligt gallupen World Engagement Survey 2017.
– Jag menar att detta är chefens viktigaste uppgift. Att få alla att förstå hur de passar in för att uppnå ett gemensamt syfte som är större än att bara tjäna pengar. För när en organisation har fler medarbetare som kommer till jobbet och vet hur de bidrar till något viktigt blir energin högre och resultatet bättre.
Ek rekommenderar cheferna att lyssna med ambitionen att faktiskt göra sitt yttersta för att förstå medarbetarna, i stället för att lyssna och sedan berätta för dem att de har fel.
När arbete och fritid flyter ihop
Också evenemangets andra huvudtalare, Charlotta Niemistö som är projektledare och forskare på Hanken, betonade chefernas roll i att uppnå socialt och mänskligt hållbart arbetsliv.
– Individer måste vara uppmärksamma så att de lär sig att jobba utan att bränna slut sig, men det är inte alltid som enskilda individer kan påverka arbetskulturen – det här beror också på hurdan position man har i organisationen och på branschen. Chefen kan bland annat genom att själv visa ett gott exempel skapa en arbetsplats där personalen mår bra.
Enligt Niemistö är den första arbetsplatsen väldigt viktig för hurdan arbetskultur man socialiseras till.
– Unga har i allmänhet ett behov av att visa vad de går för. Om arbetskulturen är sådan att man ska vara anträffbar nästan när som helst så tänker man nödvändigtvis inte på de egna gränserna innan man är tvungen att göra det.
En mätare på ett mänskligt hållbart arbetsliv som Niemistö ser att man gärna följer är att folk är lika arbetsdugliga när de lämnar organisationen som vad de är när de kommer in i den.
– Nu vill det vara så att man lämnar organisationen för att man gett sitt allt.
Paneldebatt om resilient ledarskap
Programmet bjöd också på en paneldebatt där organisationsledare diskuterade sina erfarenheter av att ta sig genom disruptiva tider.
I panelen, som modererades av Christina Dahlblom, deltog Stefan Sjöberg, vd på KWH Mirka, Ulrica Karp, direktör på Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur, Kai Kamila, HR-direktör på Wärtsilä Finland och Susanna Strömbäck, HRD-manager på Elisa.
Konkreta tips för hur man kan klara sig över svåra tider som togs upp av paneldeltagarna var att sätta upp klara målsättningar och förbereda sig för förändringar på marknaden.
I panelen diskuterades förutom fungerande lösningar också utmaningar. Enligt Kai Kamila har Wärtsilä varit väldigt resilient när det gäller att skapa nya produkter när de gamla inte längre går åt. Däremot är det enligt honom lättare att hämta in nya modeller av ledarskap under bättre tider.
– När det blir tuffa tider händer det lätt att man drar upp beslutsfattandet istället för att verkligen våga låta de självständiga enheterna fatta besluten. Det är det här vi jobbar väldigt starkt för nu: att engagera medarbetare och genom bra feeling uppnå bättre resultat.
Paneldeltagarna var överens om mycket, men på en punkt gick åsikterna i sär.
– Jag vet att det är en allmän uppfattning att man ska träffas. Men i det team jag jobbar är vi alla på olika orter och träffas nästan aldrig. Vi har kameran på varje dag, ser hur de andra mår och delar privata saker. Jag upplever att jag har en tajt relation med mina kolleger, sade Susanna Strömbäck som svar till Ulrica Karp som ansåg att möten online inte kan ersätta möten mellan människor.
Text: Maria Svanström och Johan Svenlin
Bilder: Linus Lindholm