Ekologisk hållbarhet försummas fortfarande alltför ofta inom humanitärt bistånd

– ”Do no harm”-mandatet, att inte vålla någon skada, är viktigare än allt annat. Prioritet nummer ett är att få ut hjälpen till folket. Tyvärr gör detta att avfallet, till exempel plastflaskor eller medicinskt avfall, oftast lämnas kvar på platser som redan tenderar att vara ganska sårbara och ha en dålig infrastruktur, förklarar Virva Tuomala, postdoktoral forskare vid Svenska handelshögskolan (Hanken).

Tuomala har deltagit i det internationella WREC-projektet Opens in new window , som vill göra det möjligt för organisationer inom humanitär logistik att minska sin miljöpåverkan. Inom ramen för WREC-projektet samarbetade Hankens HUMLOG-institut med nätverket Global Logistics Cluster Opens in new window för att ta fram en baslinjestudie. Tuomala och hennes kollegor granskade den befintliga akademiska och praktiska litteraturen och gjorde intervjuer om avfallshantering och omvänd logistik. 

Lokal upphandling kan öka koldioxidavtrycket

Den inledande litteraturöversikten utsågs till bästa artikel Opens in new window vid konferensen Nordic Logistics Research Network (NOFOMA) år 2022. Den fullständiga studien, som har publicerats på WREC:s webbplats Opens in new window , fann tre huvudfaktorer som centrala för att uppnå fungerande system inom humanitär verksamhet: upphandling, samarbete och lokala åtgärder.

Lokal upphandling har hyllats som en lösning för ekologisk hållbarhet, med fördelar som minskade transportkostnader och utsläpp liksom ett lyft för den lokala ekonomin. Vid lokal upphandling är man dock beroende av vad som finns tillgängligt på plats. 

– Låt oss säga att du behöver köpa tandborstar och vill ha sådana tillverkade av bambu, men de finns inga tillgängliga. Då köper du det som finns, kanske de billigaste, tillverkade var som helst. Om du gör en livscykelanalys blir koldioxidavtrycket troligen högre i slutändan. Det är alltid frågan om olika avvägningar, säger Virva Tuomala.

Enligt Tuomala är många flyktingläger bra på att återvinna och återanvända saker, men det är komplicerat då man inte vet hur länge människorna kommer att stanna i lägret.

– Hur tillverkar du saker, till exempel presenningar, som är hållbara och återanvändbara men också biologiskt nedbrytbara eller enkla att kassera för dem som kanske bara använder dessa i några dagar? De humanitära organisationerna kommer med största sannolikhet inte tillbaka för att hämta presenningarna, vilket de naturligtvis borde göra.

Det finns olika typer av gräsrotsinitiativ, där man omarbetar föremål genom att till exempel göra korgar av gamla plastpåsar eller skor av gamla bildäck. De här initiativen är ändå fortfarande småskaliga.

Donera pengar, inte förnödenheter

Ett annat problem är att människor donerar förnödenheter vid en kris, utan att lyssna på vad hjälporganisationerna verkligen behöver. Kriget i Ukraina är det senaste exemplet. 

– Det krävs mänskliga resurser för att sortera igenom allt och alla onödiga grejer orsakar ytterligare miljöskador eftersom infrastrukturen redan är lidande på grund av kriget. Att donera pengar är alltid bäst, till pålitliga organisationer som Röda Korset eller FN:s flyktingorgan UNHCR.

Virva Tuomala påpekar hur viktigt det är att agera ekologiskt hållbart inte bara under en humanitär hjälpinsats, utan även före och efter. Allt handlar om planering och beredskap, samt återigen upphandling.

– Förnödenheter som mat och mediciner måste ofta transporteras med flyg för att nå mottagarna, det kan inte hjälpas. Men du kan fundera över vilken typ av mat det är, hur den är förpackad och om den måste flygas hela vägen eller om det finns andra alternativ.

Miljökrav från donatorerna

Studien slår fast att de humanitära organisationerna bör öka sin samverkan, både inom sektorn och med andra aktörer från till exempel den privata sektorn. Tuomala talar också om vikten av utbildning och medvetenhet.

– Det måste finnas möjligheter för människor att få utbildning om miljömässig hållbarhet och de skador som till exempel kommer från något så enkelt som att slänga sin flaska i naturen.

Donatorer som ställer högre miljökrav skulle också vara ett stort steg för en ekologisk hållbarhet inom humanitärt bistånd.

– EU, som är en betydande donator, har dragit upp nya riktlinjer för humanitär försörjningshantering Opens in new window som innehåller många miljömässiga hållbarhetsperspektiv. Det är en bra början men den humanitära världen är ganska byråkratisk och långsam. Jag hoppas att få se fler krav från donatorerna i framtiden - och fler miljöexperter, som forskare och ingenjörer, inom den humanitära sektorn.

Text: Jessica Gustafsson