Hankenforskaren Maria Ehrnström-Fuentes: Det krävs mod att hoppa av tillväxttåget

Ehrnström-Fuentes forskning bottnar i hennes eget missnöje med hur frågor om hållbarhet begränsas till koldioxidutsläppsmätningar och de nuvarande ekonomiska strukturerna som bygger på fortsatt ekonomisk tillväxt och globalisering. 

I sin forskning har hon intervjuat personer som hoppat av tillväxttåget och numera har en mera hållbar livsstil. I paneldiskussionen deltog Magdalena Lindroos, Kaj Löfvik och Maria Österåker som alla sagt upp sig för att skapa ett liv som följer naturens tidsrytmer.

Maria Österåker är själv ekonom och tanken om att tjäna pengar har tidigare varit väldigt central för henne. 

- Jag känner mig inte längre delaktig i ekonomin, men på ett bra sätt. Jag behöver inte pengar. Arbetslivet eller mina materiella behov styr inte mej längre. 

Mera tid över för att leva

Tid är en gemensam faktor som alla deltagare nämner som en orsak att trappa ner sin aktivitet i yrkeslivet. De upplever att de vill vinna tid till annat än att vara yrkesverksam. Man tar vara på små stunder och behovet av konsumtion minskar.

- Jag får mera ut av livet fast det händer mindre. När tempot stillas får man mera känsla för sina riktiga behov och då blir plötsligt inte sakerna så viktiga mera. Ekonomin kommer ändå emot så jag jobbar nog 2-3 dagar i veckan, konstaterade Kaj Löfvik.

Gruppen är överens om att de gärna vill bryta det kollektiva tankemönstret om att vi ska vara konsumerande människor och tycker att det är bra ifall de genom sin livsstil kan vara förebilder för andra. Det är många som vill leva hållbart, men inte vågar.  

- Ekorrhjulet har alltid skavt, finns det inget mera än det här? Jag vill skapa innehåll och mening, istället för att vara bara en konsumerande individ i samhället. Ekonomin som man skapar ska också vara hållbar för planeten, tyckte Magdalena Lindroos.

Hållbarhetsrapportering kan vara problematisk

Under Vetenskapskarnevalen spelade forskardoktorerna Jesper Haga och Dennis Sundvik in ett avsnitt av sin populära podd After Class med Jesper & Dennis. Den dynamiska duon underhöll publiken med diskussion kring hållbarhetsrapportering och podcasts som undervisningsverktyg. Du kan kolla på podden på Youtube här! Opens in new window

Enligt Jesper Haga finns det bevis på att bolag som blir tvungna att rapportera sina koldioxidutsläpp till investerare mer aktivt försöker minska de faktiska utsläppen. Det tyder på att obligatorisk rapportering kan leda till något bättre. I en färsk tävling för hållbarhetsrapporter tog det stora skogsbolaget Stora Enso hem vinsten.  

- Trots att det finns bevis för en sådan effekt av hållbarhetsrapportering försiggår ändå en del greenwashing, det vill säga att bolag vill se bättre ut än vad de egentligen är och ibland känns det som att bolag som inte är så hållbara har de bästa rapporterna, säger Dennis Sundvik.

Hur ska man då få en realistisk bild av hur hållbart ett företag är? Ska man läsa hållbarhetsrapporten eller kan man använda sig av aggregerade ESG-mått som klassificerar bolagen baserat på miljöaspekter, sociala frågor och förvaltningssed? Duon anser att intressenter i stället för att använda hållbarhetsrapporter eller aggregerade mått borde mäta hållbarhet på detaljnivå, till exempel genom att studera arbetsskador eller föroreningsdata.

- Vår forskning kommer in här. Vi undersöker stora datamängder på exempelvis arbetsskador på fabriksnivå. Arbetsskador kostar samhället mera än alla former av cancer och arbetsskador är en viktig komponent i bedömningen av företags sociala ansvarstagande, säger Sundvik. 

- Datamaterialet säger att företag med finansiella problem och stor kapitalmarknadspress oftare har högre arbetsskador och förorenar mer. Man undviker investeringar i till exempel arbetssäkerhet om det börjar bli ont om pengar eller om man har svårt att slå marknadens förväntningar, kommenterar Haga.

Kan öppna innovationsekosytem vara lösningen på miljöproblem?

Kaisa Penttilä, projektledare och doktorand vid institutionen för företagsledning och organisation, utreder för tillfället intresset för att bygga infrastruktur kring vätgas i Österbotten inom ramen för projektet H2 Ecosystem Roadmap. 

Med vätgasekonomin som exempel diskuterades under Vetenskapskarnevalen hur man kan utveckla viktiga nya miljölösningar genom nätverk som helt bygger på frivillighet, egen aktivitet och att hitta en gemensam grund.

Tanken är att  olika aktörer slår ihop sina resurser så att man kompletterar varandra. Då föds helt nya idéer.

– Utgångspunkten är att man kommer samman och diskuterar för att det gagnar alla. Också storföretag. Under processen skapar man förtroende mellan alla som deltar, sade Minna Näsman, projektchef för det Nationella Vätgasnätverket i Finland,  med bred erfarenhet av öppna innovationsekosystem. 

Wärtsilä har varit en föregångare att  vara med och skapa miljöer för öppet innovationssamarbete. I många faser av arbetet, till exempel för att skapa miljövänligare bränsle till sjöfarten, behövs sektoröverskridande kunskaper och resurser.

Enligt Wärtsiläs projektchef Kenneth Widell är det viktigaste att öka förståelsen att alla får tilläggsvärde av det här. 

– Man får nya insikter, även utanför sitt eget område. Lönar det sig för oss att gå med i utvecklingen just nu eller lönar det sig att vänta? Alla innovationsprojekt blir inte heller av om det visar sig att det inte lönar sig att förverkliga just nu. 

I diskussionen deltog Minna Näsman från Nationella Vätgasnätverket (Kansallinen Vetyverkosto), Kenneth Widell från Wärtsilä och marknadsföringsprofessor Hannu Makkonen från Vasa universitet.

Vetenskapskarnevalen i Vasa 19-20.11.2021 är ett populärvetenskapligt, flerspråkigt evenemang med sammanlagt 45 timmar av diskussioner, föredrag och presentationer. Arrangörer är Svenska litteratursällskapet i Finland tillsammans med universiteten och högskolorna i Vasa.

Text och bild: Marlene Günsberg