Utredning: Systematisk utveckling av regleringen av läkemedelsmarknaden och apoteken avgörande för kostnadsbesparingar

Utredningen tar fram flera möjliga mål för minskning av läkemedelskostnader och utveckling av apoteksverksamhet genom att förbättra regleringen på marknaden och läkarnas verksamhetsmiljö.

Betonandet av kostnadseffektivitet ett sätt att stävja läkemedelskostnaderna

Enligt analyser av partiförsäljningsmaterial om receptbelagda läkemedel för 1998–2017 har den reella ökningen av kostnaderna för receptbelagda läkemedel inom den öppna vården uppgått till 87 procent under de senaste 20 åren. Merparten, cirka 80 procent, av läkemedelskostnaderna för den öppna vården har sitt ursprung i originalläkemedel.

- Det kan finnas stora prisskillnader mellan olika behandlingsalternativ och läkemedel. Ett tänkbart sätt för att välja mer kostnadseffektiv läkemedelsbehandling är att bättre informera läkare om de här kostnadsskillnaderna, säger Otto Toivanen, professor vid Helsinki Graduate School of Economics.

Enligt utredningen är de mest intressanta möjligheterna för minskning av läkemedelskostnader:

• beaktandet av marknadens storlek då skäliga partipriser fastställs för läkemedel, eftersom en kraftig begränsning av skäliga partipriser på små marknader kan förhindra inträde på marknaden och uppkomst av priskonkurrens
• ytterligare betoning av kostnadseffektiviteten (hälsoeffekter och kostnader) för olika behandlingsalternativ då skäliga partipriser för läkemedel fastställs
• uppmuntran till läkare att välja mer kostnadseffektiva läkemedel till exempel genom informationsstyrning
• ökandet av priskonkurrens på den biologiska läkemedelsmarknaden till exempel med ett stegvist och kontrollerat utbyte av läkemedel i apotek samtidigt som patientsäkerheten tryggas 
• utredning av hinder för parallellimport och avlägsnandet av eventuella hinder (med beaktande av de ändringar som gjordes i regleringen 2017)

Skillnader i tillgänglighet och serviceutbud mellan apotek

I apotekens uppgifter framhävs tillgången till läkemedel samt tryggandet av säkerheten i samband med läkemedel och medicinering. Uppgifterna fastställs i flera lagar, föreskrifter och anvisningar. Det är inte lätt att få en klar övergripande uppfattning om uppgifterna eller apotekens roll inom social- och hälsovården.

I utredningen observerades att det finns klara skillnader mellan personer som bor på olika håll i Finland i hur nära de befinner sig till apoteksservice under olika veckodagar och tider på dygnet.

Apoteksspecifika variationer observerades även i utbudet av farmaceutiska tjänster och hälsovårdstjänster. Enligt utredningen omfattar utbudet mest bedömningar och kontroller av läkemedelsbehandlingar på olika nivåer samt dosdispensering.

Utvecklingen av tjänster som stöder rationell läkemedelsbehandling bromsas av det splittrade apotekssystemet och avsaknaden av nationell styrning. En noggrann reglering av apotekstillståndssystemet, apotekens inkomstbildning samt apotekens läge och antal kan försvaga apotekarnas ekonomiska incitament att utveckla sin verksamhet.

- Klara mål och indikatorer som är tillämpliga för dessa behövs för att bedöma apoteksverksamheten och till stöd för att utveckla regleringen. Med hjälp av indikatorer kan vi få en bättre uppfattning än idag om hur de mål som fastställts för verksamheten kan uppnås i ett system med strikt reglering, säger Ismo Linnosmaa, professor vid Institutet för hälsa och välfärd.

Publikationen har tagits fram som en del av verkställandet av statsrådets utrednings- och forskningsplan 2020.

Mer information:

Otto Toivanen, professor, Aalto-universitetet, Helsinki Graduate School of Economics (Helsinki GSE), tfn 050 353 7651, otto.toivanen@aalto.fi

Ismo Linnosmaa, professor, Institutet för hälsa och välfärd, tfn 040 162 7937, ismo.linnosmaa@thl.fi